* Banan Stängd - V24 - V25 - V26, öppet igen från V27, efter RM-et *

Furulunds RCK är en idrottsförening - ideell förening.

Klubben startades 1981 av ett glatt gäng kompisar och än idag sysslar medlemmarna i klubben med Radiostyrda bilar.

Klubben är registrerat hos Svenska Bilsportsförbundet, Riksförbundet, Södra Bilsportsförbundet samt Skatteverket.

Gren: 1:8 OffRoad Nitro & El, 1:10 OffRoad och 1:10 ShortCourse.

Vi lägger stor vikt vid att hjälpa våra nybörjare, både de som tänker tävla och de som nöjer sig med att köra lite på skoj.

Gemenskapen är hög och vi har roligt tillsammans både om man kör själv eller supportar sin son eller dotter.

Flera av klubbens medlemmar tävlar både i Sverige och utomlands. Vi arrangerar klubbtävlingar som passar alla, både nybörjare och proffs såväl som unga och vuxna, liksom större nationella och internationella tävlingar som Världs Mästerskap, Europa Mästerskap, Nordiska Mästerskap, Svenska Mästerskap, Sverige Cup samt stora som små tävlingar tex World Race.

 

Har du frågor om bilar, klubben, vår sport är du varmt välkommen att besöka den lokala butiken för mer info.

 

Skriven av Karin Pålsson

 

På den tiden var det en grus/sand bana, som såg ut som en vante i bansträckningen. Vi hade gamla kasserade bildäck som banmarkeringar, och bilarna var 2 hjulsdrivna och ganska svårkörda faktiskt eftersom de inte hade dämpning, viktfördelning och styrning som dagens bilar har. Men klubbandan var det inget fel på. Man skruvade och umgicks i depån där man tillbringade mesta tiden. Man var glad om bilen klarade ett varv utan att stanna eller något annat missöde. Luftfilter existerade nästan inte. Någon hade en nylonstrumpa som filter, den drogs visst ner i motorn, vilket inte var så bra, om jag inte minns fel. Värmen i motorerna var också svår att bemästra. Någon sprang efter bilen och sprayade med vatten för att kyla ner den, någon tog blåslampa för att värma den. Karosserna var som miniatyrer av de stora fullskalebilarnas och heltäckande.

Några hade ramar runt bilen som skulle skydda vid påkörningar mm.

Första förarställningen var ett trä-däck utan tak, i backen, med staket så man inte skulle ramla ner. Vi körde tävlingar då också och klubben hade en startanordning som var ganska unik. Bilarna stod sida vid sida med motorerna igång på en betongplatta där en järnklaff fälldes upp, så de inte kunde komma framåt. När starten gick fälldes klaffen ner och bilarna åkte iväg.

Bromsarna på bilarna på den tiden var ju inte så jättebra och här blev det inga tjuvstarter.

Några av dem som startade klubben är: Sven Persson, Magnus Wingren, Håkan Nilsson, Håkan Carlsson med flera.

Varvräkningen skedde i början manuellt med varvräknare och tidtagarur. Det var många gånger svårt att få det helt hundra rättvist, men det fungerade i början. Sedan införskaffades ett AMB system med transpondrar. Nu blev det mycket lättare att arrangera tävlingar.

Banans material och bansträckning har undan för undan har bytts ut, för att göra banan mer tålig för väta och slitage. Grus/sand/jord materialet var hopplöst jobbigt eftersom de små bilarna grävde sig ner hur långt som helst under en tävling i tex. långkurvan. Det berömda M:et kom till 1996 efter att Fam Pålsson och några andra från klubben hade varit i Österrike på VM. Där var en gigantisk backe som bilarna åkte upp och ner för. Jättekul tyckte vi, och väl hemma tänkte vi att vi har ju en naturlig backe, vi lägger om bansträckningen och utnyttjar den!

Så lille julafton 1997 hade vi grävare och Berne och Micke på plats.

De grävde ur och la i lera där bansträckningen skulle gå. Så det var så som det berömda M:et i Furulund kom till.

I dag har banan många olika underlag som betong, kullersten, plattor, grus mm och har en mycket snabb och teknisk banlayout. 

Förarställningen har bytt skepnad ett antal gånger. Från den lilla plattformen som byggdes om med tak och plats för mekaniker under, till dagens förarställning. Under tiden har stormar satt klubbens medlemmar i arbete eftersom den har blåst omkull 2 ggr. En annan finess som Furulund var först med i Sverige var att koppla slingor ovanför bänken under förarställningen där alla kunde koppla sina startlådor när de skulle starta bilarna innan start, då slapp de kånka fram och tillbaks med bilbatterier mm.

I dag har alla små behändiga inbyggda batterier som inte väger något, men på den tiden var det en supergrej.

Den fina klubbstugan fick vi hämta i Trelleborg, det var en gammal skolpaviljong som skulle rivas. Den var i moduler och eftersom klubben hade många duktiga hantverkare och medlemmar så gick det relativt enkelt att montera ner. Sedan kom arbetet med att bygga grunden och montera ihop stugan igen samt klä den med panel invändigt, etc. Det är samma klubbstuga som klubben har i dag, den har vi haft mycket nytta av. Bla Servering i när vi har tävlingar, vi har kört elbil i den på vintrarna för att träffas och hålla igång klubben vintertid också,

vi har hyrt ut den till hundklubbsfest och andra fester mm.

Klubben har också införskaffat ett antal containrar för förvaring av banmaterial, och olika saker som inte kan stå ute året runt.

Klubben har arrangerat massor med tävlingar genom åren, från små klubbrace, inbjudnadstävlingar, Sydcupen, Nordic cup som vi arrangerade med Norge och Danmark, Uttagningstävlingar, Hobao masters och Mugen Worldrace tävlingar, EM warmup, VM Warmup tävling, Hansa Cup tävlingar, Riksmästerskap, Svenska Mästerskap, Nordiska Mästerskap, Europa Mästerskap och till och med Världs Mästerskap.

 

Utan alla duktiga och engagerade medlemmar och föräldrar som har jobbat helt ideellt under årens lopp hade inte

banan och klubben varit vad den är idag.